internet.
Hej!
Jag är i Skåne hos min farbror och så. Ska fira midsommar med min pappas släkt. Awesome.
Jag har inte brytt mig om internet sen i söndags då vi åkte ifrån Stockholm.
Och nu gick jag in på FaceBook, DayViews osv... Såg några bilder på dig.
Klump i magen.
Klump i halsen.
Hål i magen.
Hål i hjärtat.
Full jävla cepe hjärna. Full med massa tankar. Vet inte vad jag ska göra, säga osv.
Vi kanske börjar i samma skola till hösten, så jag vill varken säga eller göra någonting som kan förstöra våran vänskap.
Fyfan. Vet inte vad jag ska göra.
Meeeen... Välkommen tillbaka du äckliga och fula ångest. Fyfan.
Min sommar dog precis eeehejfacnd .ªmv sz›…Smlk-fmv dmlkdfmkldf faaaaaaaaaaaaaaaaan...
Ehm, vi hörs eller något.
-
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva dagen.
Den började okej.
Jag vet dock inte vad som gick snett...
Det blev för mycket på en gång och jag valde att umgås med fel person.
Jag åkte ifrån allt.
Åkte till någonting jag sett fram emot i många månader nu.
Och det var underbart.
Dom är underbara.
Jag har världens finaste och bästa vänner.
Relativt nya vänner.
Men riktigt riktigt riktigt bra vänner.
Vi känner inte varandra så väl än.
Men jag älskar att umgås med er.
Älskar att skratta med er.
Uhu.
Verkligen så värd kväll.
Mådde så dåligt i morse av olika anledningar.
Men att träffa så fina personer får en verkligen att känna sig värd och uppskattad.
Verkligen.
Jag vet inte hur många gånger jag kan säga att ni är bäst.
Men ni är verkligen bäst.
Och ni räddade mitt liv idag.
På riktigt.
Jag älskar er.
~slut/början~
Du är seriöst min bästa vän.
Jag skulle dö utan dig.
En skoldag utan dig är fan ett rent helvete.
Och jag kommer att sakna dig så sjukt mycket efter den här fredagen.
Men jag kommer verkligen kämpa för att hålla mig kvar.
Jag ska fan aldrig lämna dig.
Jag har lovat det.
Jag ska hålla det.
För du är min bror.
Du är min bästa vän.
Och du kommer alltid att vara det.
För du är den person jag kan lita på.
Jag kan prata med dig om exakt allt.
Jag har gråtit framför dig.
Och ja, du vet hur det har varit.
Jag försöker att vara bäst.
Men även om jag misslyckas så accepterar du mig.
Precis som jag accepterar dig.
Åh, vafan skulle jag vara utan dig?!
~
Godnatt.
Jag vill hem.
Jag har typ fantomsmärtor eller något...
Jag vet inte vad det är.
Men jag har en så djävulsk hem-längtan.
Fast jag redan är hemma.
Det är nog det lättaste sättet att beskriva det på..?
Jag längtar hem...
~
Kan det bero på att jag ser dig som hemma just nu?
Eller jag kanske bara inte passar in i Stockholm längre..?
Det kanske knakar för mycket mellan mig och mina "vänner"..?
Kanske känner jag mig bara oerhört rastlös..?
Jag har fan ingen jävla aning.
Jag hoppas bara att känslan försvinner snart.
För den håller mig vaken, orolig och rädd om nätterna.
Men vad vet jag..?
Inte ett jävla piss tydligen.
~
Jag borde sluta skriva om sånthär i bloggen.
Ingen bryr sig och ingen läser.
Godnatt.
Du är det finaste jag vet.
Jag sitter här och kollar igenom alla bilder.
Alla bilder på dig.
Du är så jävla vacker.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Alla vet redan känns det som.
Men gör du det?
Knappast.
Och om du nu visste...
Vad skulle du gjort då?
Skulle du hata mig?
Älska mig..?
Vad skulle hända?
Jag vågar inte tänka i dom banorna.
Men ändå gör jag det...
Du och jag, överallt.
Föralltid.
Tillsammans.
Du och jag.
Men jag vet att det aldrig kommer att hända.
Jag vet redan att jag kommer sitta och kolla på, medan du hittar någon.
Någon som är så jävla mycket bättre än mig.
Jag kommer vara glad för din skull, men så jävla ledsen för min förlust.
Jag har förlorat många.
Men du kommer att vara min största förlust.
Och jag kommer ändå vara glad för att jag fått lärt känna dig.
Du är en underbar person.
En underbar vän.
Och troligen en underbar pojkvän.
Men det lär jag aldrig få reda på.
Jag vill glömma dig.
Men allt jag ser är dig.
Jag drömmer om dig.
Medvetet och omedvetet.
Dag och natt.
Då, nu, imorgon.
Jag lovar.
Jag skulle verkligen försöka.
Jag skulle försöka att vara bra för dig.
Försöka vara världens bästa.
Verkligen försöka för dig.
Jag vill ge dig allt, men jag vet att jag inte kan.
Men jag kan ge dig mig.
Ge dig hela mitt liv och allt jag äger.
För jag...
Jag är kär i dig.
Jag älskar dig.
Jag vill så gärna bara skrika det till dig.
Säga ditt namn.
Säga att jag älskar dig.
Till dig.
Men jag går hellre runt och hoppas än att sluta och bli besviken.
För just nu är det hoppet som håller mig vid liv.
Tankarna om oss.
Du.
Det är du som håller mig vid liv.
Du håller mig omedvetet vid liv.
Jag gråter.
Men jag älskar dig.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Jag vet ingenting längre.
Det enda jag vet just nu, är att jag älskar dig.
Jag älskar dig...
Hatad.
Hejsan.
Jag ville bara berätta hur sjukt äcklig och hatad jag känner mig idag.
Det börjar med att jag blir tvungen att gå på min väns skolavslutning med lockigt, fixat jävla cepe hår.
Jag plattar alltid mitt hår, men hennes plattång var trasig så jag kunde inte.
Fan.
Sen ville jag verkligen försöka se bra ut... Skulle träffa massa fint folk och en speciell person.
Men nej, istället ser man ut som en jävla femåring. GAH!!
Dessutom hatar alla mig. Alla jag ser kollar på mig som om jag vore skit.
Alla hatar mig.
Ingen pratar med mig osv.
Seriöst.
Man börjar också se mina ärr, och det stör mig som fan.
Vad ska folk tro om mig?!
Jag vill dock inte veta vad de redan tänker om mig.
.
Jag ska nog sova nu.
Godnatt eller någonting annat trevligt.
Kvällen slutade med uppsatt fult hår med utväxt osv;
(Fyfan vad äcklig)
