De äter upp mig inifrån. Det gör så jävla ont, jag vet inte vad jag ska göra längre. Förut fanns det saker som stoppade ångesten, smärtan och paniken. Men nu hjälper ingenting längre. Ingenting. Jag ligger här och kan knappt röra mig, kan knappt andas. Jag vet fan inte hur jag ska kunna hjälpa er, hjälpa mig. Det tar på mina krafter. Allt jag gör får mig att bara vilja falla ihop. Jag försöker verkligen visa mig stark och självständig. Men jag har kommit till grensen nu. Den gränsen då man måste hämta andan efter varje steg. Kanske gå tillbaka några steg. Kanske sluta fortsätta på den oändliga vägen Kanske bara lägga sig ner och vila, bara en liten stund, men glömma tiden och ligga kvar där för evigt. Glömma det som verkligen betydde någonting för en. Glömma varför man fortsatte kämpa och inte gav upp ifrån början. Glömma vem man är och vart man kommer ifrån och bara fortsätta att försvinna. Sluta kämpa. Sluta försöka. Sluta bry sig.

Jag hoppas att ingen läser det här och att ingen bryr sig. Jag vill inte att ni ska göra det. Okej?

Godnatt! (: <3