En av alla funderingar jag har just nu. Det kanske tycks dumt. Men jag är ganska dum så det får ni acceptera.

Men jag har i alla fall tänkt på just det väldigt länge och intensivt. Och jag har inte kommit fram till ett piss...

Om man inte räcker till så är det väll bara synd? Det är ingenting man kan göra åt det. Och det suger verkligen. Jag lovar.

Jag har många personer i min närhet som jag så gärna vill finnas till för hela tiden. Men det går inte. Tyvärr. Jag har så himla mycket hit och så himla mycket dit. Det är verkligen jobbig. Alltså inte att folk behöver mig utan att jag inte kan hjälpa alla på samma gång. Jag är verkligen en sådan människa som vill hjälpa alla. Jag har försökt så många gånger, och det går aldrig bra. Men när det väl går bra så får man aldrig någonting tillbaka. Jag kräver verkligen inte mycket, men jag måste fan börja kräva något. Det sänker mig verkligen så himla mycket att bara gå runt och må dåligt och hjälpa andra som mår dåligt utan ens ett tack. Nu säger jag inte att jag att ni ska gå runt och prisa mig till skyarna men ett tack skulle faktiskt sitta bra ibland. Och då menar jag att ni ska mena det tacket.

Men då börjar jag att tänka att jag kanske inte förtjänar det tacket jag vill ha, så att det är därför som jag inte får några tack. På grund av att ni inte skulle mena det om ni sa det. Om det är så så måste jag prisa er igen. Ärlighet vinner det mesta...

Godnatt