Orkar verkligen inte med dig och dina patetiska lögner och berättelser om att du saknar mig osv. Jag pallar inte med dig! Jag har tillräckligt med jobbiga saker i min vardag. Du behöver inte bidra till de vardagliga obehaget. Jag vill inte att du ska vara en av de saker jag fruktar, därför jag inte vill ha dig i mitt liv längre. Jag vill inte börja hata dig.

Vissa säger att jag borde satsa, medan vissa säger att jag borde glömma. Och efter detta så väljer jag inget av dem. Jag tänker absolut inte satsa, men jag tänker verkligen inte glömma! Du har varit en liten del av mitt liv, och jag glömmer det inte. Varken de positiva eller negativa delarna av "våran tid". Jag tänker inte glömma, jag tänker minnas. Minnas allt, och kolla tillbaka på de tiderna då du fick mig att må bra. Jag tänker använda det dåliga minnena som någonting att titta tillbaka på, vad jag inte ska ge mig in i igen. Aldrig mera. Jag vet att jag säger det nu, men jag vet även att jag kommer göra samma misstag om och om igen. Men då får jag göra det. Jag får ta det, för den lilla tiden som var bra, var ändå värd all smärta runtomkring.

Men nu säger jag hej då på riktigt. Jag menar allvar. Ring mig inte, sluta smsa, ta bort mig ifrån facebook, msn osv. Gör det, jag orkar inte. Gör det bara.