~

Jag blundar.
Tvingar tårarna att stanna innanför ögonlocken.
Pressar in dom.
Försöker att visa min starka sida.
Den "starka" sidan.
Den sida som nu har blivit min svaga.
Den starka sidan som inte visar någonting för någon längre.
Där jag sparar allt dåligt.
Det som bara kommer fram när jag är själv.
Jag har blivit för stark.
Det har tippat över.
Det starka har blivit det svaga.
Och jag är inte mig själv längre.
Jag kommer aldrig att bli mig själv igen.
Inte efter det som hänt och händer.
Inte efter det som ska hända.
Som ett glas krossas jag.
Av dig.
Jag blundar.
<3

Kommentarer
Postat av: Felicia.H

Nu är det min tur att säga att jag finns <3

2011-05-14 @ 16:43:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0